Ja sen i tisdags har det hänt en hel del..
Onsdagar ska jag ju inte gymma för att jag slutar 16.30 och ska ha en vilodag, så alltså var jag inte på gymmet. Jag och Mejar laddade hem den gamla godingen Sjätte Sinnet och låg och kollade på den efter att vi hade gjort lite läxor och när klockan va runt 21 så fick jag en otrolig smärta i min mage från ingenstans. Jag låg bokstavligen i fosterställning till klockan var runt 23 och grät av smärta.

Jag HATAR sjukhus och avskyr verkligen sjukhusmiljön och allt som hör till men när klockan va runt 00 så tog jag mig in på toaletten dubbelvikt med hopp om att antingen spy eller typ.. Bajsa ut en elefant eller vad som helst, bara jag skulle slippa smärtan, men istället känner jag hur allt svartnar för ögonen och jag får ur mig nått slags ljud så Mejar kommer rusande och hjälper mig och där tog jag beslutet att det var dags att åka till akuten.
And so we did.

Jag fick åka rullstol in i ett rum och så tog dom blodtryck, blodprov och uppgifter osv. Sen fick jag göra ett pissprov innan jag fick ligga inne i ett eget rum och vänta. Låg i fosterställning och fortsatte att bara gråta i ytterligare en timme innan jag kände att det började släppa något.

Nu är det som så att både jag och Mejar har en lite små negativ gemensam egenskap och det är att vi både är så förbannat impulsiva. Så efter att den värsta smärtan släppt och oron började lägga sig så reste jag mig sakta men säkert och så ringe vi Imad så fick han komma och hämta oss.

Det va dåligt utav oss att bara gå utan att vänta på provsvaren och kanske få ett svar på vad den outhärdliga smärtan berodde på men jag tycker verkligen det är SKIT DÅLIGT utav personalen att bara sitta på sina rumpor och låta mig ligga och gråta av smärta i över en timme? Jag åker inte och kollar upp saker för minsta lilla, hatar som sagt sjukhus och undviker helst av allt att uppsöka akuten men om det är så illa så man är tvungen och man inte kan prata eller röra sig och bara gråter av smärta - varför får man ingen hjälp för?

Kände att jag kunde ligga i fosterställning grinandes hemma i sängen också så så fick det bli.
Har känt av det lite under dagen, kände av det hela natten och vet fan fortfarande inte va det berodde på men det var lång ner, nästan som om det vore i livmodern. Fyfan.. Värsta jag varit med om tror jag..
Kommer det tillbaka så får jag väl skämmas och ta mig upp till akuten trots allt då och ligga där tills dom har ett svar på vad det är för fel. Usch.. Är lite rädd..

SÅ, idag skippade jag verkligen träningen. Nojjig som bara den.. Men från och med nu fram tills vecka 8 så är vi som läser Rörligbild C lediga alla fredagar så jag funderar faktiskt på att köra ett morgongympass imorgon när Mejar är i skolan :) Känns magen bra resten av kvällen så garanterar jag att det nog blir så rättare sagt!

Nu ska jag göra lite engelska arbete och leta rätt på nån mer riktigt bra film :)
På återseende så att säga.


Wää :( Hemskaste upplevelsen någonsin!